Tagliata – jobba enkelt med det som finns hemma

REKLAM – INLÄGGET PRESENTERAS I SAMARBETE MED BOSCH

Jag talade för en kort tid sedan om vikten av att ha en bra grund hemma i kylskåpet. Tagliata är en fantastiskt rätt som egentligen bygger helt på några av de grundråvaror som jag då talade om. Det är vardagsmat, när den är som enklast och godast. Med råvarorna och den färdiga sparrisen klara på bänken så tror jag utan att överdriva att jag skulle kunna kasta fram den första tallriken på tre minuter och sedan fortsätta så med en tallrik till varannan minut. Det beror bara på hur många pannor man har lust att flotta ned samt hur bred spishäll man har.

Frekvensen färdiga tallrikar på kort tid är dock inte det finaste i svansången. Det goda kommer per automatik när man håller det rent och enkelt med smakerna. En härlig stekyta på köttet, en frisk sallad, syra och sälta. Jag skulle inte skämmas att servera detta som lunch eller mellanrätt till vilken stjärnkock som helst. Vill man äta Tagliata ofta så går det att variera tillbehören. Vill man äta mindre kolhydrater så är det även en rätt för det.

Tagliata är enkelt beskrivet en tunn skiva kött. Mig veterligen finns det egentligen inga andra ”regler” för hur tagliata bör serveras. Man kan använda innanlår eller rostbiff, men även rostas. Bankar man ut en nötbit av bra kvalité så blir det mört hur som helst. Och jag menar verkligen banka. Ursäkta mig, men ”slå skiten” ur köttbiten. Fega inte. En plattör är att föredra, men en brödkavel eller mindre stekpanna fungerar också bra. Dyrare styckdelar är inget måste och inte heller några invändningar kan med rätta göras om vad som ska serveras till. Vanliga tillbehör är sparris, parmesan, ruccolasallad, bladspenat, en smaksatt majonnäs, kapris, peppar, salt och en bra olivolja. Inga konstigheter.

För att få härlig smak på den utbankade tagliatan så rekommenderas en riktigt het gjutjärnspanna. Med knappt en matsked rapsolja steks sedan köttbiten hårt på en sida. Mängden fett räcker för att ge utspridda maillardfläckar samtidigt som de torrare delarna av pannan kommer att börja ryka. Denna rök ger en smak som närmast påminner om grillat. Vänd när köttbiten har fin yta och släpper lätt. Stek endast en kort tid på andra sidan. Hur man vill ha sin tagliata är självklart individuellt, men enligt mina mått ska den från stekytan och inåt direkt bli rosa för att sedan vandra vidare mot en röd men genomvarm kärna. Oavsett hur ni vill ha den serverad, lägg mer tid på en sida. Servera sedan med denna sida upp. En gråstekning på två sidor gör ingen glad.

När man steker tagliata är det viktigt med bra drag i fläkten. Otaliga är de gånger då fru Karlstein kommit springande och demonstrativt satt på fläkten över min axel. Med fläkten i Serie 8 från Bosch så slipper jag den piken. Fläkten är nämligen sammankopplad med spishällen och går automatiskt på med hällen. Med fläkten parkopplad kan den enkelt styras även från hällens stora touchdisplay. Fläkten känner automatisk av luftkvalitén i köket och anpassar själv hastigheten. Vill man själv styra flödet så kan man med bara ett knapptryck själv ta över kontrollen av fläkten. När jag avslutat matlagningen går fläkten in i ett efterläge som när luften är fri från os automatiskt stängs ned.

Sist vi körde Tagliata kastade jag fram några olika varianter. Samtliga hade köttbiten i botten med en blandad sallad på ruccola, mangold och bladspenat ovanpå. Det var bara toppingen som varierades. Den första kom ut med vinägrettmarinerade champinjoner och Auraost på toppen. Den andra serverades med ruccola, kapris, sardellmajonnäs och parmesanflarn. Den sista toppades med lite allt möjligt av ovan och det är precis det som är tjusningen med Tagliata. Ta vara på det som finns hemma. Tagliata är den nya snabbmaten. Lyckas man plocka ihop tillbehören direkt ur kylen så är det himla smidigt också.

______________________________________
Foto: Ruben Nero & Thomas Karlstein
Detta är ett reklamsamarbete. Inlägget presenteras i samarbete med Bosch.